Händelserna nedan är som tidigare hämtade ur vår Jubileumsbok där ni kan läsa massor om vår historia. Köp den på: MODO Hockey Shop
Tidigare artiklar i serien hittar ni nedan:
Föreningen får sin förste landslagsman genom mannen med det tunga namnet "Slägg-Einar", ishockeyn når en fin milstolpe och resultaten inom skidsektionen börjar ta fart, framförallt genom Karl-Erik Åström.
För första gången på många år missade Gustaf Wiklund DM i kula. Det blev också bara en andraplats i slägga. ”Sensationerna” hade dock sin förklaring. På grund av de dåliga kommunikationerna cyklade Gustaf till Kramfors och kom fram direkt då tävlingarna började. Ångermanlands Ishockeyförbund startade en elitserie i ishockey för distriktets föreningar. Klubben blev tvåa efter IFK Nyland.
{!B}
Friidrottssektionen rapporterade dåligt resultat. Sektionen förde en tynande tillvaro på grund av inkallelser. Ja, inte ens Gustaf Wiklund kunde ställa upp och ta sina obligatoriska DM-tecken. Detta för första gången sedan 1926! Fotbollslaget gjorde en strålande prestation på våren och belade en tredje plats i elitserien. Inför hösten var det dags för serieomläggning igen. Nu fick norra delen spela mot södra landskapet igen.
DM i fridrott gav stora framgångar. Förutom de medaljer som Gustaf Wiklund prenumererade på, började Arne Jonsson visa framfötterna. På 800 m och 1500 m vann han JDM och i stora DM blev det andraplatser på samma distanser. Det var också året som ishockeyserierna lades om. Klubben vann överlägset den norra serien utan poängförlust och med 47 plusmål.
Fotbollslaget var bara en poäng efter serievinnande Friska Viljor i Norra Uppsvenskan. Den stora överraskningen stod dock juniorlaget för. De finansierade själva en Stockholmsresa genom att samla skrot ute i bygden – laget döptes naturligtvis snabbt till ”Skrotlaget”.
Redan under brottningens andra år i klubben tog man hem tre DM-tecken. Dessutom arrangerade man fyrstadsbrottningar tillsammans med Umeå, Vännäs och Boliden. Klubben ställde upp med ett lag tillsammans med ÖBK och Domsjö IF – och vann hela fyrstadskampen!
Verner Johansson, Einar Söderqvist, Stig Bergman och Arne Jonsson var segerrika trumfkort för friidrotten, som noterade sin mest framgångsrika säsong någonsin. Hela fem DM-tecken hemfördes och klubben var också med i såväl NM som SM med varierande resultat. Det var också året som föreningen fick en klubblokal i gamla kooperativa fastigheten. Fotbollslaget hade en bra säsong och vann bland annat en pokalturnering mot IFK Holmsund med 3–1 och 2–1.
Ishockeyn tog hem första DM-guldet, trots att finalmotståndarna hette IFK Nyland. Segern skrevs till 6–5. Sämre gick det för juniorerna som förlorade JDM-finalen mot ÖSK. Fotbollen vinner sin serie och går upp i div.II. Dessutom spelar man för första gången DM-final, dock med förlust mot Kramfors med 1–3.
{!A}
AIK får sin första landslagsman när släggkastaren ”Slägg-Einar” Söderqvist representerar Sverige mot Finland. Vid SM blir han fyra. Einar kastade som bäst 54.84 under AIK-tiden innan han flyttade till Stockholm. Karl-Erik Åström blir fyra på 15 km i SM. Ishockeylaget blir tvåa i sin serie. Fotbollslaget i DM-final.
Lennart Lind tar det här året sitt första av tre svenska juniormästerskap i stavhopp. Lennart tog sedan ett par senior-SM också och representerade Sverige vid OS i Helsingfors 1952. Detta år tog en annan bra stavhoppare i AIK, Stig Bergman, hem Norrlandsmästerskapen. Karl-Erik Åström blev uttagen som reserv till OS i S:t Moritz.
Georg Westerlund, 14:e på SM-3-milen och Holmenkollens 15 km, samt Karl-Erik Åström, 6:a på SM-3-milen och fyra i Lahtis, hemförde fina skidframgångar. Lagbrons på femmilen och sjätteplats i stafetten var andra skidframgångar förutom succéartade arrangemang av DM. Bordtennis och brottning stryks från klubbens verksamhet.
Näst på tur är 50-talet, ett årtioende som återger vår första världsmästare och där den legendariske Carlabel "Kabben" Berglund börjar sätta sin prägel på föreningen.